bettersmaller

Jag gick ut på en promenad för att rensa tankarna och få tiden att gå snabbare. Min pojkvän skulle ju komma om ett par timmar och istället för att sitta hemma och grina kunde jag ju lika gärna gå en sväng i höstmörkret. Någon mer än jag som älskar det lugna kalla höstmörkret? 

När jag gått i ungefär 30 minuter med musik på lagom hög volym i öronen får jag ett sms. Ett textmeddelande av honom. Han frågar om jag inte kan följa med honom hem vid 1-2 tiden (bilavstånd dit). Även fast jag inte hade lust till det då han faktiskt lovat att vara hos mig hela veckan skrev jag ett tråkigt "Okej" till svar, han borde ju fatta att något är fel då? Tycker i alla fall jag. Jag kämpar mot tårarna som vill komma ut från tårkanalerna.

Det går en stund men tillslut får jag ännu ett sms av honom där det står "Fack, det är fullt i bilen men du kommer på söndag". Allt brister och tårarna rinner. Jag fortsätter att gå utan att ha svarat på meddelandet. Tillslut kommer jag till en bänk. Sätter mig ner och hoppas på att någon ska komma fram och sticka en kniv i mig, dränka mig i vattnet intill eller på något annat sätt få smärtan inom mig att försvinna.

"Vi måste verkligen prata, jag älskar dej"

Det blir mitt svar. Jag sände det för snart en timme sen och han har inte svarat. Hur ska jag kunna somna när jag bara gråter.