Time

Det är lite bättre nu.
Han ringde mig vid tre-tiden.

Jag kommer inte ihåg så mycket från det korta samtalet då jag knappt var vaken.
Det tog sin tid att somna, men när kudden var genomblöt och det sved i ögonen och kinderna föll jag i sömn.

Men jag tror att han sa att han älskar mig.
Och om han gjorde det så sa jag att jag älskar honom.
Önskar att jag kom ihåg.

Vi bestämde att han skulle ringa mig idag istället.
Men jag kan inte prata om sånt över telefon. Jag vill vara nära.
Jag vill vara nära, känna hans puls och hans kärlek till mig.
Jag vill kunna gråta i hans armar.

Jag som brukar vara så stark.
Jag som hatar drama.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0